jag har flyttat!

TILL ER LÄSARE

VILL TACKAR ER FÖR NI HAR FÖLJT MIG PÅ DENNA BLOGGEN MEN JAG HAR UPPDATERAT MIG OCH FLYTTAT ÖVER TILL www.nattstad.se/Viiirre.

hOPPAS VI SES DÄR <3<3

Jag öppnar upp mig allt jag bär på!

Känner mig så jävla ensam, hade vänner en gång i tiden som man delade hemligheter som man pratade varje dag med. Sedan skaffade man barn och helt plötsligt ta allt folk avstånd från en känns som de skulle vara fel på mig, jag fattar ingenting. Jag kontakta gamla vänner men de enda man får tillbaka är ingenting får inget svar eller blir inte uppringd. De enda jag har är mina barn och min kille. Och så fort man mår dåligt och behöver prata så sucka alla till och med min mor:( min kille tycker på att jag ska går prata med någon. Men jag behöver inte går till någon psykolog för att prata, jag behöver bara en vän.

Jag har tänkt över detta i många år, och försökt göra någonting åt det men utan resultat då blir manännu mer nere. Det finns anledningar varför jag är ledsen och nere vissa dagar.

Sommaren jag skulle fylla 13 år som hade jag börjat sommarjobba på min mammas jobb. En bekant till släkten som hade ihop med min farmor i många år men hon dog för många år sedan.

Bekanten var och hälsa på hos väldigt mycket och jag tyckte bra om honom. Han var en snäll gubbe.

Men han dag på balkongen förändrade hela mitt liv och min syn över honom. Han började fråga om hur jag tjäna på sommarjobbet och att jag kunde får tjäna mer pengar om jag gjorde sexuella tjänster. Vilket inte riktigt han sa utan mer grova ord. Jag blev livrädd, jag tittade på mamma som satt i soffan i stora rummet sedan sparng jag in på mitt rum och låste om mig. Sedan i  nästa 2 månader ringde han varje dag och varje gång jag svarade då fråga han om jag tänkt på saken och om jag har berättat för mamma eller pappa, för om jag hade skvallrat så skulle de vara synd om mig. Sedan en dag när han kom och hälsade på för ge min lillebror en omtanke med godis för vi hade fått veta att Tobbe har Epilepsi, då satt jag vid datorn jag hälsade inte på honom. Då smekte han mig om axlarna och fråagde varför jag inte hälsa sedan viskade han i mitt öra och frågade om jag berättat för mamma och pappa. Och jag var livrädd varje gång han ringde. Men tur nog fick mamma och pappa reda på detta i tid. Och idag har vi ingen kontakt med honom.

Och under tiden hade jag jobbigt i skolan blev retad och jagad varje dag i skolan, jag fick ibland sitta inomhus om rasterna för får vara ifred. Men lärarna gav upp till slut att hjälpa mig, så mobbningen blev bara värre och värre. Dom tog mina kläder och skor och spolade ner dom i toalettstolen dom kastade upp mia kläder på skoltaket. Dom mulade mig med grus och sand. Dom kastade böcker pennor m.m. varje gång jag skulle har föreläsning i skolan. Och varje gång jag åt i skolan hällde dom mjölk över mig. Dom klippte sönder mina kläder som hängde i omkläningsrummet under gymnastiken.

 Och de blev värre värre och ju äldre vi blev, sedan när jag och mina klasskompisar gick i 6'an så var mobbningen värre och värre. Dom började går på mer fyiskt och kunde börja putta och slå mig och huvudet under skol tid och när lärarna såg på. Men dom gjorde inget utan hånade mig. Jag gick till rektorn men hon tog inte mig på allvar. Dom började går på mig under fritiden, så slog sönder förnsrutot där jag precis satt och fick allt splitte på mig.

Men värst var en lördag jag var med en kompis hade varit nere i Dalbo och handlat var på väg hem cyklade förbi Arabyparken.

Då såg jag mina klasskompisar hela gänget samlade på 8 personer både killar och tjejer. Och dom började jaga mig.

Och de slutade med misshandel dom sparkade mig slog mig om huvudet och magen och skar upp mig om benet. Vilket visades att dom hade använt kniv. Vi polisanmälde detta men fallet las ned även ena tjejen hade erkänt att hon hade kniven.

Det var 1 månad kvar utav skolan sedan skulle jag börja högstadiet(7:an) men jag gick aldrig tillbaka till skolan. Rektorn ringde mig och hotade mig att ta min frånvaro som skolk, och jag blev knäckt. Men kände mig tvingad, jag gick dit . Men slutade i tragedi, så fort läraren lämnade rummet och hade lovat mig att inte lämna klassrummet då kom den här tjejen och hotade mig och alla andra började kastar böcker på och börja kalla mig en massa saker.. Jag sprang hem och dök aldrig upp mer.

 

Om det hade varit i dagens sammhälle så hade jag fett anmält skolan. Får så illa behandlad jag blev. lärarna tyckte jag var feg för jag inte var med på skolavslutningen.

Ett par senare när jag skulle fylla 17år brakade helvete igång ingen visste vad som var fel på mig mamma ville inte lyssna vad jag hade och säga utan var allmänt trött på mina utbrotts edan min kille gick och knullade runt. Jag började sluta äta, rasade i vikt. Var instängd på mitt runt med neddragna parsienner dag ut och dag in. Jag började får ångest attacker på attacker genom bara hysterisk gråta och slita i håret. Sedan efter attacken kunde jag sitta med armarna runt benen och vagga fram och tillbaka i någon timme. Sedan bodde jag några veckor hos min kille. Och så en helg då vi hade fest fick jag syn på vad min kille gjorde, som gjorde att jag tog en överdos med riktigt starka smärtstillande som är receptbelagda jag minns inte mycket mer än att blev suddig art jag började svettas och hjärtat börjar slå oregelbundet. Sen var allt. Sedan vaknade jag av en röst som ropade på mig som bad mig att vaknar. Jag vaknade och fick ett jätteandetag. Och mådde rent Piss, hade så ont i kroppen mådde så jävla illa, tror även jag spydde. Jag hade även kissat ner mig märkte jag. Men jag klev ur sängen och ska går på toan och feSten är fotfaranade full igång och ser ett gäng tjejer och min kille kör Sanning eller Konserkvens med flaska på golvet och när min kille fick syn på mig bad han mig att gå lägga mig medans tjejen som han hade hånglat gick fram till och frågade hur jag mådde och hon påpekade att jag såg blek ut. Hon tål bara inte alkohol säger min kille.

Sedan åkte jag hem till mamma och pappa dagarna gick veckorna gick. Jag mådde Piss som vanligt satt på mitt rum varken åt eller duschade. Min kille ringde mig då och då. Men vi träffade inte lika mycket. En kväll råkade jag mamma bråka för hon tyckte jag hade missat skolan allt för mycket. Då drog jag iväg klockan 9 på kvällen jag var vid inärheten av Nydala och bestämde att får slut på de här. Jag såg bilen närmar sig och jag fast besluten att hoppa framför bilen som körde allt över hastighetsbegränsningen. Precis så ringde mamma och frågade vad jag var och jag bröt ihop fullständigt. Och berättade vad som hände.

Där efter förändrades allt jag vara nära att läggas in på psyket men jag ville inte. Jag träffade flera läkare som ville ger mig mediciner men jag vägrade ta emot recept.

Den 6:e december 2008 flyttade jag och min kille ner till Kalmar och jag hade mina anfall därmed och min killes bror tyckte jag var sjuk i huvudet och borde åka hem igen( till Växjö)för de enda jag gjorde var att bor på rummet.

Men sedan kom allt mitt inget , jag blev med barn. Det var en kämpig tid under graviditeten med

Mitt förhållande. Och grät för de. Men jag fick mig aldrig ett anfall för ångest.

 

Och ändan sedan har jag inte fått en enda ångestattack.

Jag försökte ta livet av mig 4-5 gånger och första gången vet jag varken ut eller in om jag levde eller om jag var borta för stunden. Men jag vet idag att jag aldrig skulle ta livet mig för jag har mina underbara barn som gör mig okrossbar

Jag har detta som bär mig varjedag och som gnager mig när jag mår dåligt.

Jag tycker inte synd om mig, jag känner att jag vill har lite stöd