ORO

Du kommer aldrig vara förlåten för de du gjorde mot mig, men jag gav dig en ENDA sista chans att visa att du kan vara en bra pojkvän och även pappa.

Men jag kommer aldrig glömma vad gjorde mot mig...



Sedan jag fick reda otroheten så har man inte alls varit sig själv. Jag har varit som en ren sombi, igår grät man hela dagen, vid 18 tiden började jag känna mig otroligtrött, och de märktes i speglen må-jag-säga. Hade tankar på att gå och lägga mig, men Max höll mig vaken, han var ju pigg och glad. Efter en timme kunde jag inte hålla ögonen öppna, och allting blev suddigt och gungit, jag försökte äta för att får lite energi, men jag började klökas, fick väl i mig bara 2 matskedar. Jag vara till och med nära och somnar när jag var upp och gick med Max i famnen. Mamma kunde inte hjälpa mig men hon var själv trött. Jag kan verkligen säga att jag led.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så slut i kroppen.



Idag mår jag bättre, är hungrig men får inte i mig en matbit, så fort jag bara titta på mat så klöks jag. Jag fatta inte vad som händer mig med. Jag vet bara att de är början utav en depression, men ska börja gå hos en kurator nu, ser om e hjälper.



Jag ställde mig på vågen idag. För fyra dgara sendan vägde jag 74kg och nu väger 69kg. Detta är inte bra, om de forsätter så här så kommer jag gå-in-i-väggen.



SKa snart ut och gå med Max runt Växjösjön och får lite AIR, så jävla härligt.



Puss & Kram / Virre

[från min gamla blogg 18nov]